Kyrkomötet Motion 2006:6 av Karl-Gunnar Svensson och Marianne Kronbäck
Förtydliga diakonatet

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelse att till Kyrkomötet lägga fram förslag till ändringar i kyrkoordningen som ändrar och förtydligar diakonatets uppdrag.

Motivering

Diakonatet har genom åren fått en starkare ställning i vår kyrka. Vigningstjänsten har mer och mer kommit närmare prästvigningen, men är ändå ganska åtskilda. Vid val till biskop har ännu inte diakoner rätt att medverka trots sin vigningstjänst. Enligt KO har inte diakoner samma grundläggande rätt till tjänst som präster har. Om en diakon skall anställas handlar det mer om ekonomi och vilja än om direkta behov.

Mycket av detta kan hänföras till att diakonens tjänst inte är så tydligt gjord som prästens tjänst är. Prästen är som Verbi Divine Minister, ”det gudomliga Ordets tjänare”, ansvarig för församlingens förkunnelse och undervisning. Prästen är också den som döper, konfirmerar, viger, välsignar, avlöser och konsekrerar nattvarden. Medan diakonen skall tjäna. Vad diakonens tjänst skall bestå av kan till stora delar bero på tjänstebeskrivningen som kan se väldigt olika ut för olika församlingar. Det är visserligen inte fel med det. En prästtjänst kan självklart också se väldigt olika ut. Men de grundläggande prästerliga områdena är ändå det som skiljer prästens vigningstjänst och diakonens vigningstjänst åt.

Därför behöver det tydliggöras vad en diakon är och vilka grundläggande områden som kan hänföras till vigningen av en diakon. I Apg. 6 utses de första diakonerna. De fick som uppgift att ordna med måltiderna för att apostlarna skulle kunna få tid över att ägna sig åt ordets och bönens tjänst. Den här tjänande delen är idag det som vi mest kopplar diakonens tjänst till och som kan utformas på väldigt många olika sätt. Men i fortsättningen av kapitlet samt i Apg. 8:6–7, 26–40 berättas om diakonen Stefanos och Filippos som man antar inte var en av apostlarna utan den Filippos som nämns i Apg. 6:5. Vad dessa två gör är att missionera och frågan är om det inte vore lämpligt att förlägga denna särskilda uppgift till diakonens vigningstjänst. Missionsuppgiften åvilar visserligen alla kristna, men det gör ju också det allmänna prästadömet. Dessutom utser vi missionärer som inte alltid behöver ha en prästvigning för att fara ut som missionärer. Men de far ju ut till arbete i tjänst i regel utomlands.

Vore det inte lämpligt att förlägga den inre församlingsmissionen på diakonens vigningstjänst? Som diakon i missionens tjänst är det viktigt med besöksverksamhet, med att ordna kontakter med människor och genom det föra in människor genom det vi kallar ordinarie diakonal tjänst, in i församlingens verksamhet. Där kan prästens vigningstjänst komma till nytta med ordets förkunnelse och gudstjänsters firande. På något sätt vore det väsentligt att förtydliga diakonatet och därefter ge diakonerna en lika rätt vid val av biskop som prästerna har samt att diakonerna får samma självklara plats i församlingen som prästerna har genom sin vigningstjänst.

Träslövsläge den 19 april 2006

Karl-Gunnar Svensson Marianne Kronbäck